Jag lovade ju att jag skulle tala om vad jag tyckte om Kim Kimselius senaste bok, när jag hade läst ut den, och nu i helgen blev det gjort.
Kimberie, ett nytt liv är andra delen av de två böckerna om Kimberie av Kim Kimselius. Jag tycker gott att man kan börja läsa den andra delen och hoppa över ettan. Det är i tvåan som saker verkligen börjar hända, och boken blir riktigt bra, tycker jag!
Kimberlie levde tidigare ett tryggt liv i Sverige, med sina båda föräldrar. Så i Första boken ska de åka på semester till Nya Zealand, där Kimberies pappa ursprungligen kommer därifrån.
Men redan i första kapitlet på den andra boken så händer något fruktansvärt. När Kimberlie är hemma hos sin faster och hennes föräldrar är ute på en biltur så krockar de med en rattonykter person. Båda föräldrarna omkommer, och nu är Kimberlie helt ensam i ett främmande land.
Det bestämms snart att eftersom Kimberlie har så många släktingar på Nya Zealand, så kan hon stanna kvar där, och ska inte återvända till Sverige. Hon ska få börja ett nytt liv på Nya Zealand. Det land som Kimberlie först tyckte var underbart och vackert, är nu när hon känner sig ensam, skrämmande och främmande.
Men det finns faktiskt någon som tänker på Kimberlie. Det var nämligen så att Kimberlie träffade en pojke som heter Andy i första boken, de träffades på en camping, hon tyckte att han var söt. Andy skriver nu till Kimberie, men eftersom han fick Kimberlies adress i Sverige, så kommer nu bara breven tillbaks till honom, där det står ”Adressant flyttat”.
Kimberlie har så mycket tankar på det som skett med hennes familj att hon nästan glömt bort den söta pojken från campingen, men ödet vill tydligen att de ska träffas...
Boken är allvarlig och handlar mycket om sorgbetarbetning. Hur reagerar man om man är 13 år och båda ens föräldrar plötsligt dör? Men jag tycker inte att man blir deprimerad av att läsa den, tvärtom så är boken fylld av hopp och framtidsutsikter.
Kimberie, ett nytt liv är andra delen av de två böckerna om Kimberie av Kim Kimselius. Jag tycker gott att man kan börja läsa den andra delen och hoppa över ettan. Det är i tvåan som saker verkligen börjar hända, och boken blir riktigt bra, tycker jag!
Kimberlie levde tidigare ett tryggt liv i Sverige, med sina båda föräldrar. Så i Första boken ska de åka på semester till Nya Zealand, där Kimberies pappa ursprungligen kommer därifrån.
Men redan i första kapitlet på den andra boken så händer något fruktansvärt. När Kimberlie är hemma hos sin faster och hennes föräldrar är ute på en biltur så krockar de med en rattonykter person. Båda föräldrarna omkommer, och nu är Kimberlie helt ensam i ett främmande land.
Det bestämms snart att eftersom Kimberlie har så många släktingar på Nya Zealand, så kan hon stanna kvar där, och ska inte återvända till Sverige. Hon ska få börja ett nytt liv på Nya Zealand. Det land som Kimberlie först tyckte var underbart och vackert, är nu när hon känner sig ensam, skrämmande och främmande.
Men det finns faktiskt någon som tänker på Kimberlie. Det var nämligen så att Kimberlie träffade en pojke som heter Andy i första boken, de träffades på en camping, hon tyckte att han var söt. Andy skriver nu till Kimberie, men eftersom han fick Kimberlies adress i Sverige, så kommer nu bara breven tillbaks till honom, där det står ”Adressant flyttat”.
Kimberlie har så mycket tankar på det som skett med hennes familj att hon nästan glömt bort den söta pojken från campingen, men ödet vill tydligen att de ska träffas...
Boken är allvarlig och handlar mycket om sorgbetarbetning. Hur reagerar man om man är 13 år och båda ens föräldrar plötsligt dör? Men jag tycker inte att man blir deprimerad av att läsa den, tvärtom så är boken fylld av hopp och framtidsutsikter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar