Jag vet inte om ni tänkt på det, men jag har en dragning till böcker med magi, drakar och främmande världar. Fantasy, med andra ord. I sommar, och den här hösten har jag som ett slags ”projekt” att försöka läsa så absolut mycket som möjligt från Frölundabibblans fantasyhylla, för barn och ungdommar.
Det är verkligen roligt. Ju mer magi destå bättre!!
Vet ni vad det är som kännetecknar en ”klassisk” fantasybok?
Den behöver uppfylla vissa kategorier, som jag tycker är det dessa:
- Huvudpersonen ska vara en ung, från början oskyldig person, som mot sin vilja tvingas in i ett äventyr där han/hon ska uppfylla något viktigt syfte: Det kan vara att rädda världen, rädda sin familj, eller rädda något väldigt viktigt föremål. Personen ska mogna ju längre berättelsen går, och då ska personen inse att det finns mycket fler spännande saker i världen än vad han/hon trodde när berättelsen började. Monster finns på riktig, typ.
- Som ingridienser ska personen hellst färdas mellan olika världar, eller åtminnstonne ska det inrymmas mycket magi, eller övernaturliga händelser i berättelsen.
- Hellst ska huvudpersonen själv lära sig någon form av magi. Men det är inte nödvändigt (Frodo tex, kan ju bara utöva magi när han använder magiska föremål som andra lagt besvärjelser på, som Ringen tex.)
- Det ska finnas en motsättning mellan ont och gott i berätelsen (Mycket viktigt!)
Ja, det är väl ung så som Jag tänker mig att ingridienserna i en fantasygryta ser ut.
Bland vuxenböckerna så är min favvo
Sagan om drakens återkomst, en evighetslång fantasyserie som aldrig tycks ta slut. När det gäller barnfantasy så har jag svårt att säga nån riktig favvo, av de jag läst hittils i mitt liv är det väl Harry Potter, Narniaböckerna samt Klanen Otori som jag gillar allra bäst.
Bläckhjärta var för lång (fantasy ska inte vara sådär tråkig!!) Spiderwick var också för tråkig, och liksom för verklig.
Jag återkommer om ett par månader med hur det har gått med Fantasyprojektet.
